The Boppers
Förr eller senare utvecklas det mesta så långt att man inte kommer längre. Då är det alltid någon som går tillbaka till rötterna. Något som också gäller i popmusikens värld. Mot slutet av 60-talet hade exempelvis The Beatles plockat in symfoniorkestrar i studion för att göra sin musik rättvisa. Men vad skulle man göra sedan? Nu gick det inte att komma så mycket längre så gruppen gick tillbaka till sina musikaliska rötter och spelade in ”Lady Madonna”. En melodi så inspirerad av gamle Fats Domino att till med denne gjorde sin egen tolkning av låten på platta. Plötsligt knackade då hela 50-talet på dörren, grupper som The Wild Angels och Shaking Stevens & The Sunsets låg på topplistorna och till och med rockfarfar själv, Bill Haley, fick se sin ”Rock Around The Clock” gå upp till toppen av hitlistorna. I början av 70-talet producerade en ung George Lucas filmen ”American Graffitti” om ungdomslivet i en amerikansk småstad i slutet av 50-talet. Soundtrackalbumet till filmen såldes sig upp till toppen av listorna även i Sverige och plötsligt gick en hel tonårsgeneration och nynnade på låtar som spelats in ungefär samtidigt som de föddes.
Ute i Stockholms förorter hade vid 70-talets mitt ett gäng tonårskillar bildat ett band som spelade på de lokala ungdomsgårdarna. Detta under namn som Black Eye, Tungt Sjukhus och Anaconda med en repertoar som var inspirerad av allt från Jimi Hendrix till Deep Purple. Men snart inspirerades gruppmedlemmarna Ingemar Wallén, Ville Wallén, Peter Jezewski, Mats Lagerwall, och Lasse Westerberg av 50-talsmusiken och bildade gruppen The Boppers. Gruppen gjorde sin debutspelning på Hässelby Strandbad påskafton 1977 och blev snart populära på klubbar för så kallad ”bilburen ungdom”. En nyckelperson i gruppens tidiga framgångar var gamle Hep Stars – basisten och artistfixaren Lelle Hegland som bokade in The Boppers på pubar och dansställen i Stockholm och Uppsala. Snart fick gruppen skivkontrakt och debutalbumet ”No 1” låg på skivdiskarna i juli 1978.
Sedan 2006 har gruppen givit ut inte mindre än sju fullängdsalbum varav fyra har sålt sig upp på den svenska försäljningslistans topp fem.
Genom ett framträdande i Jerry Williams TV-show fick The Boppers sitt genombrott i Sverige och deras folkparksturné sommaren 1979 slog alla publikrekord.
Mats Lagerwall tror att uppståndelsen delvis kan förklaras med att gruppen hamnade mitt i en 50-talsvåg. ”Det var inte bara Sista natten med gänget, utan också t ex Grease och TV-serien Gänget och jag. Gamla amerikanare, brylcreme och stuprörsbrallor var helt rätt igen. Inte minst också att musiken appellerade till både tonåringar och lite äldre!”
Mats Lagerwall tror att uppståndelsen delvis kan förklaras med att gruppen hamnade mitt i en 50-talsvåg. ”Det var inte bara Sista natten med gänget, utan också t ex Grease och TV-serien Gänget och jag. Gamla amerikanare, brylcreme och stuprörsbrallor var helt rätt igen. Inte minst också att musiken appellerade till både tonåringar och lite äldre!”
Men en bit in på 80-talet, från 1982 till 1988, blev det lågkonjunktur för Boppers. Andra musiktrender hade tagit över, gruppen gjorde en ”dip” och fick några verkliga hundår.
Mats Lagerwall berättar: ”Det är nästan vad som måste komma, när karriären gått upp som en raket i början. Vi spelade på alla upptänkliga ställen, ibland fick man vara glad om det satt femtio personer i publiken. Det gällde att verkligen visa att vi var bra, varje gig var en arbetsseger. Det blev långa resor över hela landet, och på Bates i Tidaholm gjorde vi en av våra garanterat mest udda spelningar - i en korvkiosk som kanske rymde tjugo personer, på väg från ett annat gig!”
Men 1989 började karriären ta fart igen, antalet engagemang ökade och andra viktiga händelser var succéshowen med Jerry Williams på Börsen, totalt 167 föreställningar. Dessutom TV-inspelning och livealbum, samt skivkontrakt med Ola Håkansson på Sonet. The Boppers fick hitsinglar som Jeannie´s Coming Back och Gonna Find My Angel och det nyinspelade albumet The Boppers sålde i över 300 000 ex.
Därefter har karriären rullat på med nya skivinspelningar, turnéer och medverkan i olika rockmusikaler.
Medlemmar har kommit och gått och idag består gruppen av kärnmedlemmarna Mats Lagerwall och Ingemar Wallén samt basisten Surjo Benigh och trumslagaren Kenneth Björnlund. Fortfarande ute på turné, ”the beat goes on, still boppin´!”
Lennart Wrigholm